blandade känslor såhär i slutet på juni. så kul att träffa alla gamlingar på jobbet igen, men så jobbigt att gå upp innan klockan sex. Så kul att träffa sina vänner här igen, men så jobbigt att vara ifrån alla vänner där uppe. Börjar redan sakna alla mysiga hemmakvällar uppe på campus. Att sitta ute och dricka kaffe och egentligen inte göra någonting vettigt, bara vara. Att sova i min egen säng. Önskar att jag på något sätt kunde kombinera båda mina liv och få ett helt perfekt liv, men jag antar att det då inte hade varit samma sak. Men det är ju inte enkelt att inte veta huruvida man ska längta till hösten eller hoppas att sommaren aldrig tar slut ?